|

1.
De första åren
|
Karlstad Squashklubb
(KSK) bildades redan 1974.
Detta skedde i samband med
byggandet av en ny hall för squash och tennis ute på
området Våxnäs
i Karlstad. Dess namn blev Blå Hallen.
Intresset för den nya
sporten
squash var stort även i Karlstad och blott en månad
efter den nya hallens invigning den 16 april 1974, hade
klubben fått ihop 56 medlemmar. Mot slutet
av samma
månad hade antalet växt till den imponerande
siffran 75 medlemmar!
|
|
|
De medlemssiffrorna har
föreningen inte lyckats nå upp till under
åren därefter i klubbens historia. Trots att
både styrelser och eldsjälar lagt ner ett
stort arbete har medlemsantalet sällan
överstigit 50 personer. Karlstad
Squashklubbs förste ordförande hette
Lars-Olof Nilsson och kom ursprungligen från
Linköping. Rätt snart efter bildandet så
började KSK att skicka deltagare till
tävlingar utanför Värmlands gränser. Förste spelare
från KSK att vinna en tävlingsmatch blev Anders Risling vilket skedde i
augusti 1974. Han förlorade emellertid nästa match i
tävlingen, som för övrigt vanns av kommande svenske
världsstjärnan Lars Kvant.
Kvant kom även till
Blå Hallen i oktober samma år för uppvisningsspel mot
bl a dåvarande världstvåan på amatörlistan, Ali Aziz
från Egypten. Med på uppvisningen fanns också Barry
O’Connor, juniorvärldsmästare samt Leif Leiner från
Sverige.
I september 1977 fick
Blå Hallen ta emot ännu finare besök. Då bjöds det på
uppvisningsspel mellan dåvarande världstvåan Mohibullah
Khan och världstrean Quamar Zaman.
Därefter har det varit
tunnsått med uppvisningar i squashsammanhang. I
mitten av 1980-talet fick hallen dock besök av dåvarande sverigeettan Jan-Ulf Söderberg. Jan-Ulf var vid den här
tiden riktigt het efter att bl a ha avancerat till
semifinal i stortävlingen French Open samma år.
Detta var en stor sensation och också välbehövlig
framgång för Sverige då tidigare fixstjärnan Lars Kvant
hade börjat trappa ner på tävlandet.
Anledningen till det
celebra besöket tål också att nämnas: eldsjälen
Sven-Olof Krohn hade genomfört en juniorsatsning bland
skolungdomar och därigenom hade vi vunnit en tävling hos Svenska
squashförbundet. Förstapriset var just uppvisningsspel
av herr Söderberg.
Sven-Olof Krohn
ansvarade under flera år för juniorträningen i KSK och
gjorde där en ovärderlig insats. Hans arbete ledde till en
ständigt ökad tillströmning av juniorer under många år.
Utan ideella krafter som
Sven-Olof skulle den svenska idrottsrörelsen stå sig
slätt!
Åter till sidans topp
|
2.
Tävlingarna
Lokala arrangemang
Genom åren har Karlstad
Squashklubb varit med och arrangerat en hel
del tävlingar. Dessa har varit av både
mindre och större omfattning och det har
rört sig om både interna klubbtävlingar och
öppna arrangemang.
NWT-cupen
Till den senare kategorin hörde NWT-cupen.
Tävlingen var, som namnet antyder, ett
samarrangemang med den stora länstidningen
och kom att växa till en stor happening i
squashsammanhang här i Värmland.
Det fanns flera klasser vilket gjorde att
både licensierade spelare och vanliga
motionärer kunde delta. Man spelade på sin
egen nivå men fick också chansen att se hur
de stora spelarna hanterade racketen.
NWT-cupen var under några år på 1970-talet
och i början av 80-talet en av de stora
begivenheterna på squashfronten i Karlstad.
Så småningom verkar intresset ha falnat både
bland spelare och arrangörer och därmed rann
arrangemanget ut i sanden.
Karlstad Squashklubb har firat stora
framgångar i NWT-cupen. Bland de spelare som
utmärkt sig finns t ex Christer Johansson,
som vunnit hela tre gånger. Bosse Wendemo
tillhör också skaran av klubbspelare som har
lyckats vinna den åtråvärda titeln.
Nu ska man inte förledas tro att den här
tävlingen enbart var en intern uppgörelse
för KSK:s spelare. Nej, med tiden visade
även Karlskoga att man ville vara med och
leka. Och det gjorde man så framgångsrikt
att det stundtals kunde ha handlat om
ett internt klubbmästerskap.
Här kan nämnas duktiga spelare som Arne
Grenemo, Anders Jansson och Roger Öhman.
Klubbmästerskapet
Klubbmästerskapet är kanske den mest
prestigefyllda av alla tävlingar som riktar
sig till föreningens medlemmar. Blir man
klubbmästare så är man ju de facto bäst i
klubben.
Genom åren har många känt sig kallade, men
det är endast ett mindre antal som fått
smaka segerns sötma. När man ska
uppmärksamma de stora mästarna i dessa
sammanhang så går det inte att undgå att
hylla den störste av klubbens spelare genom
alla tider - Jonas Wahlberg.
Jonas har vunnit det åtråvärda
vandringspriset som KM-pokalen utgör
åtminstone tre gånger. Då ska man ha i åtanke
att det krävs tre vinster i rad för att
erövra vandringspriset för alltid.
Totalt
har det blivit dryga tiotalet segrar i
klubbmästerskapet för Jonas och de har ofta
skett i överlägsen stil. Genom åren har det
endast blivit två överraskande förluster för
den suveräne mästaren: den ena gången var
det Christer Johansson som med sin stora
rutin och perfekt utförda taktik lyckades
betvinga den då tonårige Jonas.
Det andra tillfället var enda gången som
Mikael Dunder lyckades vinna en KM-final
över Jonas. Oddsen för att göra detta just
då hade aldrig varit bättre eftersom Jonas
hade jobbat väldigt hårt strax innan KM:et.
Så när näsblodet droppade i gamepauserna såg
Mikael sin chans och la in en högre växel
och seglade ifrån till en 3-1 seger.
Vid sidan av Jonas Wahlberg är Christer
Johansson den som vunnit KM flest gånger.
Christer har lyckats få till tre
inteckningar i pokalen.
Sedan finns det de som lyckats vinna
klubbmästerskapet både en och två gånger.
Något som förvånar en del är att de
utländska spelarinslag som representerat KSK
genom åren inte visat framfötterna mer i
dessa sammanhang.
Det är faktiskt bara två spelare ur den
kategorin som lyckats vinna KM. Först ut var
den irländske juniorlandslagsmannen Ian
Holden, som vann över Bo Wendemo i en
stentuff final 1982. Sedan lyckades även
Marco Gil vinna finalen år 2007, där han för
övrigt mötte danskt motstånd i form av
Christian Branth.
Lucia cup
En
mycket uppskattad klubbtävling som blivit
något av en tradition är den årligen
återkommande Lucia cup. Här möts
licensierade spelare och motionärer på lika
villkor eftersom man använder ett
handikappsystem.
Detta har utformats så att motionärerna
startar varje game i ledning med ett visst
antal poäng. Lägg till detta att matcherna
avgörs i bäst av tre game till nio, med
poäng på varje boll.
Därmed ökar chanserna för sensationer rätt
rejält. Mer än en licensierad spelare har
också fått bita i det sura äpplet och sett
segerchanserna gå upp i rök. Desto mer
uppskattad har tävlingen varit bland
motionärerna som här fått chansen att
besegra de vanliga favoriterna.
Seden säger också att KSK bjuder deltagarna
på glögg och pepparkakor vid denna tävling.
Något som också bidragit till Lucia cups
popularitet.
Nationella tävlingar
KSK har haft svårt få till den riktiga fullträffen i
tävlingssammanhang. Man kan dock inte undvika att nämna
släkten Wahlberg, där storebror Jonas och systern
Johanna har nått fina framgångar, dock oftast i andra
klubbfärger.
Under de
säsonger som Jonas representerat Karlstads
färger har han alltid varit en av de stora
förgrundsfigurerna i tävlingshänseende.
Redan i tidiga år kom
Jonas att göra avtryck på regional nivå, då han blev
distriktsmästare som tonåring. Han har sedan
dess vunnit ett flertal tävlingar på nivån
strax under eliten.
I de stora sammanhangen - SM - har det som
bäst blivit kvartsfinal för Jonas Wahlberg. |
 |
 |
|
Johanna, syster till
Jonas, har också utmärkt sig på nationell
nivå och gjort bättre resultat än sin bror.
Johanna har tyvärr lidit av svagt |
Johanna (klicka på bilden för
mer info) |
Jonas (klicka på bilden för mer
info) |
|
motstånd i
klubbsammanhang. Kvinnorna i
Karlstad Squashklubb har ju
tyvärr aldrig utgjort någon
större representation totalt
sett. |
|
Johanna har nått de
största framgångarna genom att bli individuell svensk
mästarinna, dock inte representerande Karlstad. Hon har
också provat på den internationella toppsquashen genom
att delta i den kvinnliga proffstouren. Jonas å sin sida
har fått nöja sig med ett antal SM-medaljer i
lagsammanhang, då representerande Carlskrona SC.
Bägge har varit högt
rankade på den svenska rankinglistan – Johanna så högt
upp som tvåa på damsidan medan Jonas varit rankad som
nr. 13 bland herrarna.
När det gäller segrar i
tävlingar utanför klubbens gränser så har flera av våra
spelare visat framfötterna i distriktsmästerskapen. Först att erövra denna titel
blev Bengt Hansson. Han har senare följts av spelare som
Jonas Wahlberg, Mats Johansson och Mikael Dunder.
Åter till
sidans topp
3.
Seriespelet
I det nationella
seriespelet har KSK ofta hållit till ett par nivåer
under den absoluta toppen. Klubben har mestadels
fått husera i division III Mellersta och under senare år
även division II Södra. Dessa serier har KSK vunnit ett
antal gånger.
När Karlstad började
delta i seriespel var en av höjdpunkterna mötena med
Karlskoga SK. Rivaliteten mellan dessa båda klubbar var
stor och prestigen alltid satt i högsätet. Det gällde
att vinna dessa derbyn – nästan till vilket pris som
helst…
Ofta avgjordes de heta matcherna mellan de båda lagen genom små
förskjutningar i laguppställningarna, t ex att något lag
värvat en ny spelare.
Det var ränksmideri på
högsta nivå som gällde. Helst skulle man mörka
eventuella nyförvärv ända tills det var dags för matchen
med stort ”M”. Då skulle bomben slå ner med full kraft!
På det här viset kunde initiativet svänga åt än den ena, än den andra klubbens
fördel.
Sålunda chockade
Karlskoga rivalen Karlstad vid ett tillfälle genom att
presentera en avdankad hockeyspelare från Sundsvall som
trumfkort. Arne Grenemo var namnet och än idag sänder
detta rysningar långt in i märgen på Karlstad SK:s seriespelare. Arne visade sig nämligen
vara en alldeles eminent squashspelare och vann sina
matcher rätt överlägset. Han placerades som etta i
laget (varje lag bestod av fyra spelare), varpå övriga
spelare flyttades ner ett hack.
Plötsligt fann Karlstad
att det som tidigare varit jämna matcher på varje nivå
nu blivit fördel Karlskoga. Här gällde det att kvickt komma med
ett motdrag. Räddningen kom från de
brittiska öarna i form av en bohemisk fotograf, vid namn
Kit von Zweigbergk. Han uppsökte Blå Hallen för att få
lite sparring och blev snabbt enrollerad i klubbens
serielag.
Christer Johansson, som
då spelade i serielaget, minns det första mötet med Kit: -
Jag blev ofta inringd från hallen för att sparra med
diverse besökare. Många höll tyvärr ganska låg standard och det
kändes inget vidare att spela på den nivån.
Därför hade jag inga
större förväntningar när de ringde och berättade om en
engelsman som ville spela. Hur som helst åkte jag ner
och bytte om. På väg mot banorna hörde jag sedan ett
ljud som etsade sig fast i min hjärna.
Det lät nästan som
pistolskott från en av banorna – katchong, katchong, katchong.
När jag sedan tittade in på banan stod engelsmannen – Kit –
och pumpade stenhårda forehandslag med vänsterarmen.
Alla bollar satt klistrade ett par centimeter ovanför
röret och plåten.
Jag minns att jag tänkte
att det här kommer att bli svettigt…
Svettigt blev det också
för Karlskoga nästa gång lagen möttes i serien.
Redan på inbollningen syntes bekymrade miner hos
karlskogaspelarna när Kit slog allt – drives, volleys,
boastar – stenhårt strax ovanför röret. Matchen blev
sedan mest en formsak med stenhårda slag haglande över
motståndaren tills domaren förkunnade ten and out!
Ordningen mellan lagen
var återställd…
Nu är inte Kit den enda
utlänning som spelat för Karlstad genom åren. Under en
säsong spelade en duktig irländsk juniorlandslagsman i laget.
Hans namn var Ian Holden och sejouren i KSK blev tyvärr
bara ettårig då han genomförde en utbildning vid
pappersbruket Billerud.
Rauf Honarmand värvades
från Karlskoga (!) under slutet av 1980-talet. Han hade
tränat under Abbas Khan, kusin till dåvarande
megastjärnan Jahangir Khan hemma i Dubai. Rauf var en bidragande
orsak till att KSK lyckades ta steget upp i den
högsta serien säsongen 1988/89.
Han spelade med klubben
under ett flertal säsonger.
Kanadensaren Vince Byrne
är en annan spelare som likt irländaren Ian
kommit till Sverige genom jobb och
utbildning. I Vince fall handlade det om ett
jobb hos Kvaerner.
Han hade tidigare spelat en hel del squash
på Nya Zeeland och även tillägnat sig
tränarkunskap, vilket passade KSK som handen
i handsken.
Då Vince visade sig vara en tekniskt skicklig spelare
kom han snabbt att ta en plats i serielaget.
Vince var här en av lagets mer stabila
spelare under tiden som han stannade i
Karlstad. Totalt kom det att bli 2-3
säsonger för den sympatiske kanadensaren.
|
 |
| |
Vince Byrne
iklädd en
av lagets serietröjor |
Som framkommit tidigare
har Karlstad inte haft några större framgångar i
seriespelet. Detta trots att man prövat lyckan i flera
olika serier och placerats i varierande regioner.
Genom åren har KSK
funnits med i Mellansvenska, Mellersta, Västra, Södra
och nu senast Norra serieregionen. Undantaget kom
säsongen 1989/90 när Karlstad Squashklubb för första –
och hittills enda gången – gjorde ett gästspel i den
högsta serien. En svag trupp i det här sammanhanget och
oerfarna spelare bidrog till att laget hamnade sist och
degraderades. Sedan dess har Elitserien stannat vid en
dröm.
Dock har Karlstad vid
ett tillfälle återigen kvalat upp till högsta serien.
Kvalet avgjordes som ett cupspel och Karlstad lyckades
besegra Östersund i kvartsfinalen med 4 – 0, men
förlorade sedan nästa omgång mot Skellefteå.
Idag återfinns KSK i
division 1 Norra, den näst högsta serien i det
nationella seriespelet.
Åter till
sidans topp
4.
Arrangemangen
Den största framgången
för Karlstad Squashklubb alla kategorier torde annars vara arrangemanget
av individuella SM 1986. KSK fick här rycka in som
arrangör med relativt kort varsel, eftersom ingen annan
klubb orkade eller ville ta hand om arrangemanget.
Styrelsen diskuterade fram och tillbaka huruvida klubben
skulle mäkta med ett arrangemang av den här storleken.
Beslutet blev ändå positivt till slut och nu började ett
stort hästjobb bland föreningens medlemmar.
Sponsorer skulle ordnas, affischer och inbjudningar
skulle tas fram och skickas ut till alla klubbar. En
bankett skulle fixas - och underhållning på det
givetvis!
Arbetsgrupper med olika inriktning sattes samman. En
skulle sköta alla transporter av spelarna och det
arbetet föll på några av klubbens yngre förmågor. Alla
förarna hade körkort, men nog var det en och annan av de
transporterade spelarna som vacklade in på hallen med en
lätt glasartad blick i ansiktet... Men allt flöt bra och
inga incidenter rapporterades från Karlstads gator och
torg.
Det mest glädjande med arrangemanget var att så många av
klubbens medlemmar ställde upp och hjälpte till. Allt
ifrån de som tog hand om städning av banor, via matlaget
som fixade luncher och de som skötte om domarschemat.
Det senare ofta en tung bit i tävlingssammanhang.
Klubben hade t o m en egen
pressavdelning i samband med SM-tävlingarna. Den
ansvarige - som för övrigt själv var journalist -
brukade gå omkring och fälla lite sarkastiska
kommentarer om storstadspressens ovilja att bevaka några
idrottsarrangemang ute på landsbygden.
Och de större tidningarnas bevakning av SM:et var mycket
riktigt också minimal. Men i stället
gjorde de lokala tidningarna ett desto bättre |
 |
| jobb
på den punkten. |
SM-vinnaren
Fredrik Johnsson |
|