Vem vill bli miljonär?

Eller tennisstjärna, hockeyproffs, fotbollsspelare och andra lukrativa drömyrken. Rätt många unga skulle jag gissa. Men när det gäller squash är kön betydligt kortare. För att inte säga i det närmaste obefintlig - åtminstone i Sverige.

Varför det råder sådant ointresse kan man bara spekulera kring. Kanske uppfattas kraven för betungande. Krav i form av tid, engagemang och ansträngning som ska till innan eventuella belöningar utdelas.
Status är en annan tänkbar orsak. Squashstjärna är långtifrån lika flashigt som tennis- eller fotbollsproffs. Eller så handlar det rent krasst om pengar. Och rikedom är knappast ett attribut generellt förknippat med professionella squashspelare.

Nej, squash tillhör enligt mig kategorin HJURU-sporter. D v s, Hårt-Jobb-Utan-Rimlig-Uppskattning. En kategori med idrotter typ skridsko, orientering, kanot med flera. Plus squash, förstås.
Kännetecknande är en smal medieexponering och små möjligheter till försörjning utifrån sin idrott. Snarare gäller det omvända - man får betala för sitt utövande. Inget bra utgångsläge för nyrekrytering.

Samtidigt kan man undra om pengar och status är allenarådande i de ungas värld? Jag tror inte det. Med viss reservation, bör tilläggas.
I länder med fattigdom och små möjligheter till försörjning tror jag absolut att idrotten kan förknippas med rikedom och status. Se bara hur indonesiska badmintonspelare belönas vid framgång. Eller kineser i bordtennis och pakistanier i squashsammanhang.
I fattiga länder finns helt klart ett samband.

Men betyder det att samma drivkrafter gäller i västvärlden? Här är jag mer tveksam. I välmående länder som Sverige blir troligen andra faktorer avgörande.
Vi utgår från att framgång, status och pengar är det som lockar. Men tänk om det är fel? Tänk om en svensk världsstjärna i squash eller större medieexponering inte utgör frälsningen?

Kanske något annat måste till för att locka fler barn och ungdomar. Måhända en attitydförändring hos oss som jobbar med squash i klubbarna? Prioriterar vi fel saker? Paketerar vi en bra produkt på fel sätt? Eller lockar inte squash jämfört med andra idrotter?

Låt oss börja med att fråga de ungdomar vi redan lockar. Varför har man valt just squash? Och varför är man inte beredd att satsa lika hårt på squash som andra ungdomar gör med sin idrott?
Det här kan ge oss värdefull information. Kunskap som hjälper att utveckla squashens fulla potential här och nu. Inte om 10-15 år när vi kanske har en Topp-10 spelare.

Svaren kommer knappast att överraska. Barn och ungdomar vill ha kul i sina aktiviteter. Man vill umgås med kompisar och hitta på saker med dessa.
Den stora utmaningen blir förstås att ordna detta i squashens regi. Våra unga squashare kräver nog mer än veckans återkommande träningar och

någon enstaka tävling. Jag tror vi måste bli bättre på att ordna träffpunkter för våra ungdomar. Som träningsläger, klubbresor, fler tävlingar, klubbutbyten m.m.
I det jobbet måste alla klubbar och ledare hjälpas åt. Kanske genom att flera klubbar samsas om en gemensam aktivitet. För i det här arbetet är alla vinnare - du, jag, barnen, klubbarna etc. Men framför allt är svensk squash den stora segraren.

Keep on squashin´