|
Walk over-frossa
Den kommer ofta
krypande i mitten av veckan. Framemot fredag kväll har bacillen
slagit ut för fullt och synes ostoppbar. Sedan blir det värre och
värre. Influensan? En svårartad förkylning? Nej, det är walk-over
frossa.
Den senaste tiden har en hätsk debatt blossat upp kring en händelse
i squashens elitserie. Bakgrunden är att Linköping uteblev från den
avslutande grundomgången som avgjordes i Sundsvall.
Spelarbrist angavs som skäl när klubben lämnade w o i ett tidigt
skede. Uppbokade utländska spelare, skador plus att flera av lagets
ungdomar skulle skriva högskoleprov den aktuella helgen bidrog till
den uppkomna situationen.
Beslutet har upprört många spelare som nu vill se
kraftfulla sanktioner mot klubben. och kännbara åtgärder bör det
bli. Helt i enlighet med nu gällande regelverk som anger
straffsatserna för olika förseelser. Påföljden lär därför stanna vid
böter. Inte avstängning från slutspel, uteslutande från serien,
allmän bespottelse vid skampåle eller rullande i tjära och fjädrar
och andra liknande kreativa förslag.
Vilket tyvärr även stoppar min personliga favorit - spel inför tomma
läktare. Det senare skulle definitivt utgöra dödsstöten för svensk
squash...
Min egen reaktion på händelsen sammanfattas bäst i orden besvikelse
och resignation. Besvikelse för att en av landets största klubbar
inte förmår ställa ett elitserielag på benen. En klubb som mer än
någon annan förknippats med svensk squash och bidragit så mycket
till dess framgångar genom åren.
Resignationen bottnar i att vi år 2010 har en Elitserie i squash som
uppenbarligen inte utövar någon större dragningskraft. Varken på
spelare eller publik.
Jag säger inget om att utländska spelare prioriterar inhemska
tävlingar. Det är naturligt. Lika naturligt som att våra egna
spelare föredrar svenska evenemang. Skador kan man heller inte
gardera sig mot. De uppträder när man minst anar - och önskar - det.
Kvar återstår då de lokala spelare som valt att
prioritera annat före squashen. Vilket är trist, men inte desto
mindre en realitet som måste tas med i beräkningen.
Man kan idag inte begära att ett flertal spelare finns tillgängliga,
"standby", inför en serieomgång. Sånt håller inte. För spelarna har
oftast andra åtaganden att ta hänsyn till - som familj, jobb, hus
och hem etc.
Eventuella luckor i kalendern fylls snabbt och då får squashen
stryka på foten om något oförutsett inträffar och spelare saknas.
Tråkigt men förståeligt.
Och förresten, vilken läsare av dessa rader
skulle riva upp planerade arrangemang för en sen vädjan om att följa
med laget upp till Sundsvall? Jaså, inte det? Tyvärr skulle nog
urvalet bli rätt begränsat, är jag rädd.
Nu blir ju inte situationen mycket bättre av att
man slår in öppna dörrar och påpekar självklarheter. Givetvis inte.
Nej, det viktiga är att analysera saker och ting så att en
förändring kan komma till stånd.
Frågan blir då: varför är det i vissa lägen så svårt att fylla
squashlagen med spelare?
Antagligen är det många faktorer som påverkar. Jag väljer dock att
fokusera på tre huvudskäl som enligt min mening har störst inverkan.
1) Spelarbasen har minskat. Kanske inte totalt sett om man
inbegriper motionärerna, men den licensierade gruppen är mindre än
tidigare. Något som gör lagen mer sårbara för skador, sjukdomar -
och andra prioriteringar.
2) Squashens status bland idrotter i Sverige är inte speciellt hög.
Små framgångar på den internationella scenen ger squash lägre profil
och som en följd därav, mindre popularitet. Låg status gör det
lättare att välja bort squashen till förmån för andra aktiviteter.
3) Få spelare i "rätt" ålder. Idag är det många licensierade
squashspelare som uppnått 30 år och mer därtill. En ålder då
familjen, hus och hem, karriär etc börjar ta allt större utrymme i
livet.
Då får mindre viktiga saker stå tillbaka - som exempelvis
squashspel.
Sammantaget gör detta squashen mer känslig för avhopp. Frågan är
bara vad man gör åt problemet? Kraftiga böter och poängavdrag är
knappast rätt väg att vandra. Inte heller avstängning eller
uteslutning. Sådana åtgärder behandlar bara symptomen, inte de
bakomliggande orsakerna till beteendet.
För att gå på djupet med den här problematiken
tror jag man behöver lyfta blicken och studera andra idrotter som
håller sig friskare.
Den uppenbara skillnaden i många fall är givetvis antalet utövare.
Squash är en liten sport jämfört med drakar som hockey, fotboll,
friidrott, handboll, tennis m.m.
Men förhållandet är inte statiskt. Vissa sporter har växt med åren,
andra har stagnerat. Den avgörande skillnaden stavas ofta
uppmärksamhet och kapital. Syns man, så finns man och då blir
sponsorer intresserade.
Det bästa är givetvis om squashen kan producera
en världsstjärna. Framgång lockar media och då blir det lättare att
få uppmärksamhet för squashen. Vilket i sin tur kan locka fler
utövare som ökar chansen att talangerna väljer squash.
Problemet är bara att detta resonemang andas moment 22: för att få
uppmärksamhet behöver squashen en stjärna, som inte kommer fram om
sporten inte syns... Suck.
I stället för att hoppas att en Björn Borg dyker
upp ska vi kanske titta på en annan strategi? Varför inte utnyttja
att squash är populärt bland diverse företagsledare,
tv-personligheter, idrottare m.m. och använda det i
marknadsföringen?
Ungefär som golfen gått från att vara mötesplats för affärsmän till
att bli en folksport. En omvandling som inte skulle varit möjlig
utan tillskjutande av stora kapitalinsatser till byggande av nya
banor. Squashen kanske också kan attrahera nödvändigt kapital som
möjliggör |
