|
också presenterade
svagare uppställningar. Realistiskt sett är både Roslagen
och Enskede klart bättre än Karlstad. Så det kanske jämnade
ut sig sett till lagens normala slagstyrka.
Därmed inte sagt att
situationen känns ok. För visst hade det varit roligt att se
alla topplagen samlade med sina bästa formationer. Inte
minst publiken hade uppskattat ett sådant möte.
För Karlstads del hade det också varit värdefullt att stöta
på konkurrenternas toppspelare. Detta som en försmak av vad
som väntar vid ett eventuellt avancemang till Elitserien.
Inte för att jag tar ut något i förskott. Den sista omgången
ska spelas först innan seriesegrar och uppflyttningar till
högre divisioner diskuteras. Det har jag lärt mig genom
åren.
Samtidigt kan vi inte blunda för det faktum att Karlstad har
ett bra utgångsläge inför avslutningen. Laget har åtminstone
ena foten i Elitserien och det sista steget tas sannolikt på
Gärdets Squashhall i slutomgången. Med ett någorlunda intakt
lag, bör tilläggas...
Enda orosmolnet som jag ser det är reservernas matchform.
Ofta skiljer ett snäpp eller två mellan serienivån och den
vanliga träningslunken. Något som märks på seriehelgerna.
Det svagare matchtempot måste då kompenseras med någon
spetskompetens som stark fysik eller teknik för att utjämna
styrkeförhållandet. Annars blir det som i lördags.
Frågan är då hur man
åtgärdar problematiken? Bättre motstånd? Både ja och nej -
risken är att misstagen bara utförs i ett högre tempo när
intensiteten sätts i högsätet. Men visst, bättre tempo och
ökad kondition är inte fel.
Mer matcher? Kanske, men bara om dessa spelas med kvalitet.
Ändlösa tretimmars sessioner känns bara bortkastat och leder
till sämre fokus och tempo.
Kombineras dessa tempolösa matcher dessutom med svaga avslut
och en vilja att "hålla igång bollen" är det slöseri med
tid. Jämförelsevis känns då fredagsmys som en orgie i
intensitet...
Uttagningsmatcher?
Det förespråkar jag definitivt. Sådana efterliknar ju tävlingsmatcher
genom större anspänning och högre krav på skärpa.
Förhållanden som en seriespelare måste kunna hantera.
Rätt hanterat leder det också till synergieffekter. Förutom
individuell utveckling drar även laget nytta av spelarnas
tuffa matcher.
Individuellt tävlande? Ja tack, så mycket som möjligt! Där
skaffar man rutin, tempo och hårdhet som alltid belönas i
seriesammanhang. Kan man dessutom samla flera spelare som
åker iväg gemensamt så stärks även team-känslan. Precis det
som eftersträvas vid seriespel.
Bättre inställning? Den bästa och enklaste vägen till
förbättrat spel har jag sparat till sist. Genom att tänka
tävling även på träning övar man upp fokuseringen och får en
bättre skärpa i matchsituationer.
Ett föredöme på det
området är Fredrik Johnson som alltid ger allt i alla lägen.
Oavsett om det gäller träning eller
tävling.
Naturligtvis bidrar det till en bättre fokusering och skärpa
på matcherna.
Så, hur går det då i serieavslutningen? Med risken att få
äta upp mina profetior så tippar jag att Karlstad står som
segrare till sist. Vi fixar de nödvändiga poängen mot
Linköping och Västerås av egen kraft.
Men, som alltid är det bäst att slänga in en brasklapp. Vi
undanber oss otrevliga överraskningar under veckan före
match. Av alla de slag.
Det känns som Karlstad har fyllt skade- och sjukdomskvoten
vid det här laget. Framöver får matcherna gärna avgöras där
det var menat från första början - på banan. |
